Måst bara få skriva av mig och få rensa tankarna lite... Om två veckor har min gymnastikförening en barn dansteater, precis som vi har varenda februari. I år är det då dags för barnpjäsen Emil i Lönneberga. Och precis som alla andra dans och gymnastik etc. ledare så har jag fått i uppgift att göre korreografi till en viss del av pjäsen min gymnastik grupp skall ha en "dans" program till Idas sommarvisa. Vi övade den för två veckor sen, men så varjag ju borta förra torsdagen från träningen eftersom jag var i skelfteå då, så då hade min grupp vikarie och inte övade programmet, i söndags hade vi då genomgång med alla andra grupper en slags general repetion, jaa som ni kanske förstår var det hel kaos på scenen eftersom inte flickorna kom ihåg programmet! Jag hamnade dessutom att gå tidigare bort från träningen eftersom jag åkte till vasa på tävlingar emed mina friidrotts barn.

Idag på träningen kom en av gymnastikföreningen äldre ledare, som har typ ansvar för dansteatern. Med på gymnastikträningen, och sa att de hade ändrat delar ur mitt program, tror ni jag blev lite arg.... Och då jag blir arg, så börjar jag alltid gråta eftersom jag inte kan skrika och bråka med folk! Så där satt jag då och tårarna rann ner för mina kinder samtidigt som jag svor och var arg på henne och hennes syster som är bossen i förening. Och berättade åt henne att hur led jag är på att de alltid ska gå och ändra folks korreografier, då man är borta. För det här var värkligen inte första gången! Och samtidigt så har jag varit budbärare för alla andra ledare i föreningen som också är led det, jag sa åt henne att jag kan nog säga så att jag är inte den enda unga ledaren som är av den åsikten. Duktiga jag, fast jag är nog arg på mig själv för att jag började gråta jag borde ha varit mera arg iställe, men jag såg nog på henne att hon fick dålig samvete, och hennes syster har ringt två gånger åt mig ikväll efter träningen men jag har inte svarat har fått en överdos av den familjen redan i dag!